Hur kan finanssektorn bidra till en hållbar utveckling?

Finansinspektionen publicerar i dag två rapporter om hållbarhet. De utgör tillsammans en redovisning av det regeringsuppdrag som FI fick tidigare i år om att arbeta vidare med hållbarhetsfrågorna, deras koppling till finansiell reglering och tillsyn, samt hur tillsynen konstruktivt kan bidra till en hållbar utveckling.

Rapport: Finansiella företags hållbarhetsarbete

Denna rapport redovisar utfallet av en enkät som FI har genomfört, där ett antal företag i olika delar av den finansiella sektorn redovisar om o,ch hur de arbetar med hållbarhetsfrågor generellt, och med särskilt fokus på klimatfrågan.

Företagen som ingår i kartläggningen utgörs av försäkringsbolag, banker, värdepappersbolag och fondbolag. Resultatet visar att företagen tolkar hållbarhetsbegreppet på olika sätt, och att angreppssättet är beroende av företagets storlek, vilken affärsmodell det har och hur efterfrågan från kunder ser ut. Kartläggningen visar också att finansiella företag är tydligt medvetna om hållbarhet både som risk och som möjlighet men att man gör olika bedömningar av hållbarhetens betydelse för den egna verksamheten.

Kartläggningen visar att det främst är stora företag och företag som ingår i en större koncern som arbetar aktivt med hållbarhetsfrågor. Det är framför allt dessa företag som har riktlinjer och mätbara mål, och som också metodiskt följer upp dessa. Samma grupp av företag samarbetar också ofta med andra aktörer genom nationella och internationella nätverk

Rapport: Hur kan finanssektorn bidra till en hållbar utveckling?

Denna rapport behandlar principiella frågor om finansmarknadens och den finansiella tillsynens roll på området.

FI drar slutsatsen att arbetet med de mål tillsynen redan har – stabilitet, konsumentskydd, effektiva marknader – i sig är ett viktigt stöd för klimatpolitiken. Till exempel är väl fungerande kapitalmarknader av enorm betydelse för att hantera de stora, klimatdrivna investeringbehov som ligger framför oss. Men det är samtidigt grundläggande att det finns en generell klimatpolitik i botten, som ger rätt prissignaler när det gäller fossil respektive icke-fossil energi. Finansiell reglering och tillsyn kan komplettera men inte ersätta utsläppsreglering som klimatpolitiskt verktyg.

Samtidigt ställer det nya krav bland annat på tillsynen av de klimatrisker som direkt berör de finansiella företagen, ett arbete som behöver utvecklas.

FI pekar på några saker som kräver insatser. Det gäller till exempel att följa upp med branschen hur de kommer att arbeta med de förslag som är på gång internationellt när det gäller definitioner och mätmetoder, hur företagen arbetar med scenarieanalyser etc. Alla företag behöver inte arbeta på samma sätt och arbeta lika mycket, men alla behöver ta ställning till frågan. Även på konsumentsidan finns viktiga frågor kring hur till exempel olika kapitalförvaltare informerar kunderna om vad man konkret menar när man säljer tjänster som betecknas "hållbara" eller "klimatsmarta" och som vi behöver undersöka.