FI:s analys av statliga kreditgarantier till elproducenter

Att svenska staten i höstas garanterade elproducenter knutna till elderivatmarknaden att kunna låna sammanlagt på 250 miljarder kronor var en berättigad åtgärd – trots att ingen elproducent så här långt utnyttjat garantin. Det är en slutsats i den analys som FI gjort i efterhand. Däremot går det att hitta exempel på saker som kunde fungerat bättre i det arbete som föregick beslutet. Och det finns frågor om elderivatmarknaden, centrala motparter och de regler som styr sådan verksamhet som tål att funderas vidare över.

Den 5 september 2022 gav regeringen – efter riksdagens bemyndigande – Riksgäldskontoret i uppdrag att ställa ut garantier om sammanlagt högst 250 miljarder kronor för krediter till elproducenter knutna till elderivatmarknaden hos Nasdaq Clearing AB.

Höga elpriser gav krav på större säkerheter

Bakgrunden var att höga elpriser drastiskt ökat kraven på företag som handlar med elderivat att ställa säkerheter. Om priserna i det läget skulle fortsätta att stiga fanns det en risk för att företagen inte skulle kunna få fram tillräcklig likviditet för att kunna ställa dessa säkerheter, och därmed riskera att hamna på obestånd. Säkerheterna är till för att skydda den centrala motparten och de andra clearingmedlemmarna om någon part inte skulle kunna fullgöra sina åtaganden.

Systemviktig och samhällsnyttig

Om en eller flera medlemmar försatts på obestånd hade det kunnat få allvarliga följder för elmarknaden och derivathandeln, men också för centrala aktörer på finansmarknaden.

FI konstaterar i detta sammanhang att en central motpart är systemviktig. Även konsumenter drar nytta av en fungerande elderivatmarknad, där risker kan reduceras och omfördelas mellan producenter och konsumenter.

Det fanns alltså starka skäl för staten att ingripa. FI:s analys har heller inte identifierat någon annan åtgärd som hade kunnat vara lämpligare än de kreditgarantier som gavs.

Försäkring för finansiell stabilitet

Sedan dess har priserna på elderivatmarknaden sjunkit kraftigt. Det innebär att kraven på säkerheter minskat, och därmed likviditetsbehoven. Ingen aktör har heller utnyttjat garantierna.

Men detta betyder inte att åtgärden var onödig, konstaterar FI. I vissa fall kan det räcka med att det finns ett garantiprogram för att minska osäkerhet och stabilisera läget. Programmet var därför en försäkring, om priserna skulle stiga ytterligare.

Kom inte för sent

En lärdom är att FI bör ha mer uppmärksamhet på likviditetsrisk i centrala motparter. FI borde också begärt kompletterande stresstester från Nasdaq Clearing tidigare. Mer samverkan med Energimarknadsinspektionen hade också varit bra. Det hade kunnat ge FI bättre underlag för att följa och förstå utvecklingen på elderivatmarknaden.

FI drar ändå slutsatsen att åtgärden inte kom för sent. Det är till exempel tveksamt om resultatet av kompletterande stresstester – med scenarier som vid den tidpunkten uppfattats som extrema – hade kunnat fungera som en tillräcklig grund för att besluta om så omfattande statliga åtgärder som sedan vidtogs.

Frågor att fundera vidare på

En förändring som skett sedan den här händelsen är att en betydande del av handeln i elderivat flyttat från den clearade marknaden och ersatts av bilaterala avtal. Samtidigt har det inte hörts signaler om att de stora prisrörelserna lett till störningar i den handeln. Här är det oklart om det beror på att risker dolts genom att hamna utanför den clearade marknaden eller om elderivathandeln har egenskaper som gör att den fungerar utan central clearing och de regler som finns där.

En annan fråga som väcks i analysen är om det kan finnas skäl att fundera på om reglerna för central clearing i vissa fall kan verka destabiliserande. En tanke kan vara att undanta företag som producerar el, och därmed är inte gör förluster, oavsett hur högt priset på derivatkontraktet blivit, från de säkerhetskrav som annars gäller.

Det går också att fråga sig om det är lämpligt att icke-finansiella aktörer deltar direkt i clearingen på en finansiell marknad. De kan ha sämre förutsättningar att uppfylla stora krav på likviditet än finansiella företag.