FI och den finansiella stabiliteten

Det beror på att:

• Det finansiella systemet har en viktig roll i ekonomin. Att systemet är stabilt och fungerar väl är en förutsättning för att ekonomin ska fungera väl. Om det finansiella systemet inte kan utföra sina grundfunktioner, till exempel på grund av en allvarlig finansiell kris, leder det till omfattande ekonomiska och sociala kostnader.
• Finansiella system är sårbara. Det gäller främst – men inte enbart – banker. Om insättare eller andra finansiärer börjar misstro en bank, kan stora problem snabbt uppstå – vare sig oron är ogrundad eller välgrundad. Dessutom är de olika delarna av systemet nära sammanlänkade. Det gör att problem som uppstår i ett företag eller en marknad snabbt kan spridas till andra delar.
• Företagen själva har varken tillräcklig överblick eller tillräckliga motiv för att fullt ut hantera riskerna för systemet som helhet. Därför måste staten vara aktiv.

FI:s arbete med finansiell stabilitet

Att påverka balansen mellan risktagande och motståndskraft så att systemrisker hanteras är den viktigaste uppgiften i stabilitetsarbetet. Men det innebär inte att alla risker ska minimeras eller elimineras - ett finansiellt system kan visserligen regleras så hårt att det kan stå emot nästan varje tänkbar störning, men då blir det till priset av en kraftigt försämrad effektivitet. Reglering och tillsyn måste alltså sträva efter en balans mellan stabilitet och effektivitet.

Men negativa effekter för samhället kan uppstå i och förstärkas av den finansiella sektorn även om grundfunktionerna upprätthålls och systemet i sig är stabilt. FI har därför av regeringen sedan några år fått ett utökat uppdrag. Det traditionella målet att värna stabiliteten i det finansiella systemet har kompletterats med uppdraget att motverka finansiella obalanser för att stabilisera kreditmarknaden. En alltför snabb ökning – eller minskning – av kreditgivningen till hushåll och företag kan få kraftiga effekter på konsumtion och investeringar, och med stora samhällsekonomiska störningar som konsekvens.

För att konkretisera arbetet med stabilitetsuppdraget har FI satt upp fyra mellanliggande stabilitetsmål:

1. Begränsa systemriskerna från eller konsekvenserna av incitament som ger ett för högt risktagande
2. Begränsa systemrisker och finansiella obalanser som orsakas av stora skulder
3. Begränsa systemrisker som orsakas av löptidsobalanser och bristande marknadslikviditet
4. Begränsa systemrisker som orsakas av höga (direkt och indirekta) koncentrationer av exponeringar.

FI:s och andra myndigheters roll

Finansiell stabilitet kräver samverkan mellan olika myndigheter och olika politikområden. Detta förutsätter en tydlig ansvarsfördelning som skapar korrekta och realistiska förväntningar på vad FI och andra myndigheter kan och ska göra. Detta gäller både arbetet med att förebygga kriser och arbetet med att hantera kriser som ändå kan uppstå.

FI:s stabilitetsrapport

FI har regeringens uppdrag att två gånger per år beskriva och analysera stabilitetsläget i det finansiella systemet, de risker för stabiliteten som finns, och tänkbara åtgärder för att minska dessa risker. Analyserna bygger både på vad som sker ute i de enskilda finansföretagen och vad som händer i ekonomin i stort. Det är till stor del i det växelspelet som stabilitetsriskerna uppstår. Se sidan Stabilitetsrapport på fi.se.

Resolution

Finansinspektionen ska enligt förordning (2015:1034) om resolution tillhandahålla en förteckning över de företag som omfattas av 1 kap. 1 § första stycket lagen (2015:1016) om resolution. Se sidan om Resolution på fi.se.