En stor del av de tidigare reglerna i Mifid1 har överförts mer eller mindre oförändrade till Mifid 2 eller Mifir. Mifid 2 och Mifir innehåller också en mängd regler som är nya eller mer detaljerade än i Mifid 1. Här är en sammanfattning av några viktiga ändringar.
Ett värdepappersföretag ska ha en välordnad process för hur det tar fram och väljer ut vilka finansiella instrument och strukturerade insättningar som ska säljas till kunder. Företaget ska se till och kunna redogöra för att instrumenten stämmer överens med behoven och riskpreferenserna hos företagets definierade målgrupper. Kraven gäller både producenter och distributörer av finansiella instrument.
Enligt Mifid 2 får den som utger sig för att tillhandahålla oberoende rådgivning eller portföljförvaltning inte ta emot och behålla ersättningar från en tredje part. Värdepappersföretag ska informera sina kunder om huruvida rådgivningen är oberoende. Värdepappersföretag ska också informera sina kunder om rådgivningen baseras på en bred analys av olika investeringsalternativ samt om de kommer att tillhandahålla kontinuerlig rådgivning.
Genom Mifid 2 infördes utökade krav på information till kunder. Värdepappersföretag ska bland annat informera kunden om vilken effekt som olika kostnader har på kundens investering, efter att alla kostnader har räknats samman. Kostnaderna ska redovisas årligen, bland annat genom en illustration. Särskilda krav gäller vid så kallad korsförsäljning, enligt vilka värdepappersföretag måste beskriva för kunden hur paketen är sammansatta (inklusive kostnaderna för varje beståndsdel) och hur sammansättningen påverkar den totala risken.
Ett värdepappersföretag som ger investeringsrådgivning ska lämna dokumentation till kunden. Dokumentationen ska specificera vilket råd kunden har fått och hur rådet motsvarar kundens preferenser, mål och andra egenskaper. Dokumentationen ska lämnas innan en transaktion till följd av rådgivningen genomförs. Kravet omfattar rådgivning till icke-professionella kunder.
Värdepappersföretag måste undvika interna belöningssystem som riskerar att företagen rekommenderar instrument till icke-professionella kunder, när det finns alternativa investeringar som bättre skulle ha passat kundernas behov.
Enligt Mifid 2 måste företagen inrätta en särskild funktion för klagomålshantering. Klagomålshanteringen ska bli mer transparent, och den som är ansvarig för regelefterlevnad måste analysera klagomålen aktivt.
Mifir ger europeiska och nationella tillsynsmyndigheter (såsom FI) rätt att under vissa förutsättningar förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution och försäljning av vissa finansiella instrument eller strukturerade insättningar som väcker allvarliga betänkligheter i fråga om investerarskydd, finansmarknadernas eller råvarumarknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i finanssystemet.
Nya krav på transparens före och efter handel har införts. Reglerna omfattar fler typer av finansiella instrument än tidigare. Kravet på transparens efter handel omfattar även när ett värdepappersföretag för en kunds räkning genomför transaktioner med finansiella instrument mellan kundens värdepapperskonto eller aktiedepå och kundens kapitalförsäkring. Sådana transaktioner måste alltså offentliggöras enligt artikel 20−21 i Mifir.
Mifid 2 innehåller regler om bästa orderutförande. I stället för att vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå bästa orderutförande måste företagen nu vidta alla åtgärder som behövs. Handelsplatser och systematiska internhandlare måste en gång per år publicera information om vilken kvalitet som har uppnåtts när det gäller utförande av order. Värdepappersföretag ska å sin sida årligen publicera information om vilka handelsplatser som värdepappersföretaget anlitat i störst utsträckning.
Krav om information och organisation för värdepappersföretag som ägnar sig åt algoritmisk handel med specifika regler för företag som ägnar sig åt algoritmisk högfrekvenshandel.
I Mifir (tidigare i Mifid 2) finns regler om tillståndskrav för företag som tillhandahåller bland annat marknadsdatatjänster. I och med detta introduceras begrepp som godkänt publiceringsarrangemang (APA), tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP) och godkänd rapporteringsmekanism (ARM).
I Mifid 2 ställs organisatoriska krav på den som driver en handelsplats samt krav på handelsregler, marknadsövervakning och transparens det vill säga offentliggörande av bud och transaktioner. Dessa regler gäller för olika sorters handelsplatser (reglerade marknader, MTF- och OTF-plattformar).
Handelsplatser för råvaruderivat ska införa gränser genom kvantitativa trösklar för positionsstorlek. Handelsplatserna ska offentliggöra information om aggregerade positioner för alla deltagare samt rapportera enskilda aktörers positioner till FI. FI får ökade befogenheten att begära information och att ingripa.
Enligt Mifir ska värdepappersföretag som har utfört en transaktion med ett finansiellt instrument så snart som möjligt, och senast vid slutet av följande arbetsdag, lämna uppgifter om transaktionen till FI. Rapporteringsskyldigheten har utökats med Mifir och omfattar betydligt fler instrument och handelsplatser.
Transaktioner i vissa derivatinstrument måste utföras på en reglerad marknad, MTF- eller OTF-plattform. Enligt Mifir ska den som driver en reglerad marknad även se till att de derivatinstrument som handlas där också clearas hos en central motpart.
Reglerna om handelsskyldighet i Mifir innebär att ett värdepappersföretag ska säkerställa att de transaktioner företaget genomför med bland annat aktier som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller som handlas på en handelsplats äger rum på en reglerad marknad, MTF-plattform eller via en systematisk internhandlare, eller motsvarande handelsplats i tredjeland.
Upprepade transaktioner med bland annat noterade aktier som ett värdepappersföretag genomför för en kunds räkning, mellan kundens värdepapperskonto eller aktiedepå och kundens kapitalförsäkring, omfattas av handelsskyldigheten. Det innebär att ett värdepappersföretag som huvudregel inte får genomföra sådana transaktioner utanför handelsplatserna (OTC-handel). Det innebär också att transaktionerna kommer att offentliggöras till marknaden eftersom marknadsoperatörer har en skyldighet att offentliggöra transaktioner som genomförs på deras handelsplatser enligt artikel 6 i Mifir.
I förlängningen innebär handelsskyldigheten och offentliggörandet att transaktioner mellan kundens värdepapperskonto eller aktiedepå och kundens kapitalförsäkring kan sända vilseledande signaler till marknaden. Transaktionerna kan därför utgöra en överträdelse av reglerna om marknadsmanipulation i marknadsmissbruksförordningen vilket innebär att kunden kan drabbas av sanktioner.
Se vidare: Marknadsmissbruk - frågor och svar