”Finanskrisen 2008-09 visade hur sårbart det internationella finansiella systemet var och fick enorma konsekvenser för västvärldens ekonomier. Även om traditionella stabiliseringspolitiska verktyg som penning- och finanspolitik kunde mildra krisen, så hade de inte lyckats förhindra den riskuppbyggnad som skedde under den långa perioden dessförinnan. Krisen blev därför startskottet för att utveckla makrotillsynen, som syftar till att minska riskerna för och konsekvenserna av finansiella kriser.” Så inledde Erik Thedéen sitt tal på Finansdagen i Stockholm.
"Makrotillsynen är ett nytt och ganska outforskat politikområde. Det är därför naturligt att de institutionella arrangemangen varierar mellan länder, och att man ska ha respekt för detta. Det finns ingen 'one-size fits all' för vem som ansvarar för makrotillsynen och i Sverige har FI fått detta uppdrag. Precis som i många andra europeiska länder har därmed makrotillsynen lagts på samma myndighet som ansvarar för mikrotillsynen över banker. Därmed minskar risken att mikro- och makrotillsynen drar åt olika håll. Eftersom vissa makrotillsynsåtgärder kan ha en påtaglig och direkt påverkan på enskilda hushåll och företag är det är rimligt och önskvärt att sådana åtgärder har en demokratisk förankring", konstaterade Thedéen.
Eftersom makrotillsynen är ett så pass nytt område så är verktygslådan ganska outforskad. Thedéen pekade ut två grupper av makrotillsynsverktyg. "Den första gruppen syftar främst till att göra det finansiella systemet – och framför allt de stora bankerna – mer motståndskraftigt mot störningar. Exempel på sådana åtgärder är att kräva att storbankerna håller betydande kapital- och likviditetsbuffertar som kan användas i en krissituation. Här har FI gått längre än de flesta makrotillsynsmyndigheterna i Europa," sa Thedéen.
Thedéen fortsatte att tala om den andra gruppen av verktyg som syftar till att förhindra att hushåll och icke-finansiella företag tar alltför stora risker genom hög skuldsättning. "Hushåll som tar på sig stora skulder kan bidra till att driva upp bostadspriserna alltför högt och har också visat sig dra ner mer på sin konsumtion i nedgångar," sa Thedéen. Åtgärder som dämpar kreditefterfrågan kan vara bolånetak, skuldkvotstak och amorteringskrav. Erfarenheter från andra länder - men även från FI:s amorteringskrav - visar att sådana åtgärder kan dämpa skulder och efterfrågan på bostäder. Thedéen underströk därför att då riskerna kopplade till hushållens skulder är fortsatt stora så vill FI få det skärpta amorteringskravet på plats i närtid. Det kommer utgöra en viktig försäkring mot en utveckling där skulderna stiger i alltför snabb takt.
"Makrotillsynen är ett område under utveckling. Även om det finns goda tecken på att makrotillsynsåtgärder kan dämpa riskuppbyggnaden så finns det sannolikt gränser för vad sådana åtgärder kan åstadkomma. I dagens läge med extremt låga räntor globalt, höga bostadspriser och snabbt ökande skulder behövs därför en samlad insats från flera politikområden för att dämpa riskerna," avslutade Thedéen.