Erik Thedéen: Högre kontracyklisk kapitalbuffert?

• Datum: 2018-09-06
• Talare: Generaldirektör Erik Thedéen
• Möte: UBS Annual Nordic Financial Services Conference i Stockholm. 

Både den globala ekonomin och den svenska ekonomin uppvisar fortsatt stark tillväxt. I kombination med låga räntor och högt risktagande har denna tillväxt lett till en lång period av ökande tillgångspriser, både i Sverige och globalt. Svenska bostadspriser föll dock med 9 procent från augusti till december 2017. Sedan dess har bostadspriserna stabiliserat sig och ligger för närvarande omkring 3 procent högre än i december. Trots avmattningen befinner sig bostadspriserna fortfarande på en hög nivå, och det finns risk för att de kommer att falla ytterligare. Även priserna på kommersiella fastigheter har ökat dramatiskt sedan 2015.

Den totala skuldtillväxten har under lång tid överskridit hållbara nivåer. Med undantag för en kort period under finanskrisen 2008 har den sammanlagda utlåningen till hushåll och icke-finansiella företag ökat snabbare än nominell BNP sedan 2004. Denna tillväxt har lett till att den totala skulden i förhållande till BNP har ökat med omkring 8 procentenheter sedan början av 2016 och nu uppgår till närmare 160 procent. Sammantaget visar den snabba utlåningstillväxten och de höga tillgångspriserna att systemriskerna har ökat.

En av orsakerna till den höga totala skuldtillväxten är de icke-finansiella företagens marknadsfinansiering. Eftersom marknadsfinansiering inte tillhandahålls av banker anser somliga att den inte bör påverka kapitalkraven för bankerna. Men Finansinspektionen (FI) ser två huvudsakliga skäl till att en ökning av marknadsfinansieringen även kan bidra till ökade systemrisker.

För det första innebär en hög skuldsättning att icke-finansiella företag får sämre motståndskraft vid påfrestningar, oavsett om lånen tas i en bank eller på finansiella marknader. Företag med försämrad motståndskraft utgör en ökad risk för att de banker som ger kredit till icke-finansiella företag drabbas av kreditförluster vid en eventuell kris. För det andra kan möjligheterna till marknadsfinansiering komma att minska vid en ekonomisk nedgång. Företagen kan då utnyttja mer av den kreditlina de redan har hos bankerna. Bankerna kan också tillhandahålla banklån som alternativ till marknadsfinansiering för att behålla sina kundrelationer. Finansinspektionen anser därför att en ökning av marknadsfinansieringen bidrar till att de cykliska systemriskerna ökar och att denna måste vägas in vid bedömningen av hur mycket kapital en bank bör ha.

Finansinspektionens uppdrag är att upprätthålla en finansiell stabilitet och vidta åtgärder för att förebygga finansiella obalanser. Under den period som systemriskerna har ökat har FI agerat genom att vidta både låntagarbaserade och bankbaserade åtgärder. De bankbaserade åtgärderna har inbegripit höga kapitalkrav med en hög andel användbar kapitalbuffert samt likviditetskrav för att öka banksystemets motståndskraft. De låntagarbaserade åtgärderna har inbegripit bolånetak och amorteringskrav för att minska riskerna som härrör från hushållens skulder.

Kapitalkraven inbegriper en kontracyklisk kapitalbuffert, vilket är ett makrotillsynsverktyg som tillhandahålls genom EU:s kapitalkravsdirektiv (CRD). Detta verktyg riktar sig mot cykliska systemrisker, dvs. risker som varierar över tid till följd av exempelvis överdriven kredittillväxt. Genom att man ökar den kontracykliska kapitalbufferten när riskerna byggs upp har bankerna ett extra skydd i form av kapital. Om en kris skulle inträffa kan den kontracykliska kapitalbufferten minskas eller sättas till noll. Genom att man minskar eller ta bort den kontracykliska kapitalbufferten vid en kraftig nedgång frigörs kapital som kan användas för att absorbera förlusterna. Detta är också en signal till bankerna om att kredittillgången för hushåll och företag inte bör strypas för mycket.

Allt fler länder har nu positiva kontracykliska kapitalbuffertar på plats eller planerar för att ha det inom den närmaste framtiden. I Europa har sju länder tillkännagett positiva buffertvärden. En svensk kontracyklisk kapitalbuffert på 2,5 procent motsvarar omkring 35 miljarder SEK i användbart kapital i de fyra svenska storbankerna. Detta motsvarar omkring 5 procent av deras totala kapitalkrav och omkring 10 procent av deras användbara kapital.

Den kontracykliska kapitalbufferten har dock endast marginell inverkan på utlåningsräntorna. Vi bedömer att en kontracyklisk kapitalbuffert på 2,5 procent ökar bolåneräntorna med omkring 5 baspunkter. Motsvarande effekt på utlåningsräntorna för svenska företag är omkring 10 baspunkter (dessa beräkningar bygger på antagandet att eget kapital är dyrare än skulder och att hela den ökade kostnad det innebär att hålla mer kapital överförs på bankens kunder). De dämpande effekterna på bostadspriser och kredittillväxt är således små.

Vår åsikt är därför att den kontracykliska kapitalbufferten är ett viktigt verktyg för att bygga upp banksystemets motståndskraft eftersom effekterna på mängden användbart kapital är betydande. Även om den kontracykliska kapitalbufferten också påverkar utlåningsräntorna är dessa effekter för små för att effektivt kunna dämpa ökningen av cykliska systemrisker till följd av överdriven kredittillväxt.

Buffertkravet träder vanligtvis i kraft ett år efter att beslutet tagits. Detta gör det lättare för banker och andra kreditinstitut att anpassa sig till ett högre kapitalkrav genom att behålla en del av vinsten i stället för att skaffa nytt eget kapital från de finansiella marknaderna. Bankerna kan också möta de högre kapitalkraven genom att minska sina tillgångar, exempelvis genom att ge mindre kredit till hushåll och företag. Att öka bufferten alltför fort eller för mycket skulle kunna leda till en kreditåtstramning. På grund av den risken är det viktigt att påbörja uppbyggnaden tidigt, öka buffertkravet gradvis och ge bankerna tillräckligt med tid att bygga upp bufferten.

När vi analyserar ökningen av de cykliska systemriskerna studerar vi ett antal olika indikatorer. Kreditgapet och motsvarande kapitalbuffertriktvärde är endast en utgångspunkt när vi tar fram buffertvärdet, och de är inte en avgörande faktor för storleken på bufferten. Kreditgapet är särskilt bekymmersamt i det här skedet. Med undantag för en kortare period under finanskrisen 2007–2008 har den totala krediten vuxit snabbare än BNP sedan 2004, men trendtillväxten är på väg att hinna ikapp och stänga till gapet. Vi anser att det är för tidigt att säga att kreditgapet signalerar minskade cykliska systemrisker. Många av mina kollegor i Europa håller med mig om att kreditgapet för närvarande är en dålig indikator på systemrisker.

Tanken med den kontracykliska kapitalbufferten är att den ska växa gradvis allteftersom riskerna ökar. Men när ska vi minska den eller avaktivera den? Vi har inte så många empiriska bevis att förlita oss på eftersom endast ett land har minskat sin kontracykliska kapitalbuffert: Storbritannien efter brexitomröstningen. Under en nedgång behöver vi se på andra indikatorer. En given indikator är att bankerna drabbas av kreditförluster och minskar kreditgivningen, men vi skulle också kunna studera index över finansiell stress, nödlidande lån m.m.

Några ord som sammanfattning: Den kontracykliska kapitalbufferten är ett av de verktyg FI förfogar över. Den ökar motståndskraften genom att bankerna tvingas ha mer kapital när riskerna byggs upp. När riskerna materialiseras kan den kontracykliska kapitalbufferten minskas. Om en kris skulle inträffa frigörs då kapital som bankerna kan använda för att motverka en kreditåtstramning. I Sverige ser vi en fortsatt ökning av de cykliska systemriskerna. Kredittillväxten är snabb, risktagandet stort och tillgångsvärderingarna höga. När cykliska systemrisker byggs upp bör vi öka motståndskraften hos det svenska finansiella systemet. Detta är orsaken till att jag har föreslagit att FI:s styrelse vid sitt nästa möte fattar beslut om att öka den kontracykliska kapitalbufferten till 2,5 procent.