En stabil och väl fungerande finansmarknad för allaEn stabil och väl fungerande finansmarknad för allaFI:s remissvar om resolutionsavgift
Finansinspektionen (FI) avstyrker förslagen att ta bort målnivån för resolutionsreserven och slopa den planerade riskavgiften. En permanent resolutionsavgift går inte att motivera utifrån syftet med resolutionsramverket. Resolutionsavgiften bör därför tas bort när målnivån nås, i enlighet med gällande regler.
Resolutionsavgiftens syfte är att nå målnivån för resolutionsreserven. Vid den nivån får reserven användas för att bära förluster eller till kapitaltillskott på ett sätt som ger mer flexibilitet vid hantering av ett institut i resolution. Att ta ut resolutionsavgift efter det att målnivån uppnåtts ökar däremot inte möjlighet-erna att nå målen med resolutionsregelverket. En avgift som saknar koppling till regelverkets syfte och funktion får karaktären av en skatt. FI stödde i sitt remissvar på förslaget om en skatt på finansiell verksamhet (SOU 2016:76) ambitionen att reducera skattefördelen för den finansiella sektorn. Men att rätta till skevheter i skattereglerna med en avgift kopplad till resolutionsregelverket är fel väg. I stället bör ett mer ändamålsenligt skatteförslag tas fram.
FI anser att promemorian ger en skev bild av resolutionsreservens betydelse för resolutionsramverkets effektivitet och trovärdighet. Resonemang om att stora kostnader för rekapitalisering av banker kan komma att bäras av resolutions-reserven kan urholka tilltron till skuldnedskrivningsverktyget. Det motverkar ett syfte med resolutionsramverket, nämligen att långivare som bär risk för förlust i resolution ska ställa krav som göra att banker begränsar sitt risktagande. På så sätt kan en avgift som gör att reserven växer år från år försämra resolutionsreglernas förebyggande effekter och öka riskerna för finansiell instabilitet.
Om resolutionsavgiften höjs från 0,09 procent till 0,125 procent, nås målnivån snabbare vilket ökar flexibiliteten i resolution. Under förutsättning att målnivån för reserven behålls finner FI inte skäl att invända mot att resolutionsavgiften höjs i enlighet med förslaget. I så fall påverkar avgiftssatsen endast hur institutens betalningar fördelas över tiden och inte den totala summan.
