Debattartikel i Svenska Dagbladet den 24 november 2016

Den växande floran av fondtyper har ökat behovet av att tydliggöra skillnaderna mellan dem. Vad ska en sparare tänka på vid valet mellan fondtyper? Vad är en bra fond givet detta val? Och vad är en prisvärd fond?

En nödvändig förutsättning för att spararna ska kunna komma fram till rimliga svar på dessa frågor är att de får information om fondens inriktning. Och att informationen är korrekt i så måtto att fonden verkligen hanteras på det sätt som anges i fondinformationen. Här spelar debatten om aktiv och passivt förvaltade fonder en viktig roll.

Finansinspektionen granskade under 2014−2015 ett antal Sverigefonders information om inriktningen på fondens förvaltning. Undersökning visade att vissa fondbolag gav en överdriven bild om fondernas förvaltningsaktivitet. Eftersom aktiva fonder är dyrare kan det innebära att sparare betalar en högre avgift än motiverat i förhållande till en passivt förvaltad indexfond.

I uppföljningen av granskningen var FI mycket tydlig i sin kommunikation till fondbolagen att informationen behövde förbättras och att kunden ska få det hen betalar för. Fondbolagens förening valde också att utfärda en rekommendation baserad på de krav FI ställt.

I dag tar vi nästa steg genom att presentera en ny undersökning av hur väl fondbolagen följt FI:s uppmaningar från den tidigare undersökningen. Denna visar att även om aktiviteten i vissa fonder ökat är skillnaden fortsatt stor mellan den mest aktiva fonden (70 procent avvikelse från jämförelseindex) och den minst aktiva (28 procent avvikelse från jämförelseindex). Vi kan också konstatera att få aktiva fonder överträffar index när avgiften inkluderas.

Detta bekräftar att avgiften spelar en avgörande roll för aktivt förvaltade fonders möjlighet att överträffa index. Och även om den genomsnittliga avgiften för Sverigefonderna i undersökningen sjunkit något, från 1,4 procent till 1,34 procent, finns ett fortsatt utrymme till prispress.

Skillnaden i pris mellan en aktivt förvaltad Sverigefond och en indexfond är ungefär en procentenhet. Detta kan tyckas vara en liten skillnad men med ränta-på-ränta blir effekten stor vid ett långsiktigt sparande. Vid ett månadssparande om 1 000 kronor och en jämförelse mellan två fonder, båda med en avkastning om sex procent per år, men en procentenhets skillnad i pris, skulle den billigare fonden generera nästan 175 000 kronor mer i avkastning än den dyrare fonden efter 30 år. Det visar att avgiften har en stor betydelse. Bördan att visa att aktivt förvaltade fonder är ett bättre alternativ för spararna ligger därmed på fondbolagen.

Fondbolagen har ett stort ansvar att förvalta det förtroende som svenska sparare gett dem. De ska kunna gå i god för att den fond som erbjuds också är bra och prisvärd. Fondbolagens styrelser måste också ta ett större ansvar och kritiskt granska den förvaltning som sker för att se om förvaltningen över tid har skett på ett sätt som överensstämmer med fondbestämmelserna och om produkten är prisvärd. Om en aktivt förvaltad fond inte överträffar index över tid bör dessutom fondbolagets styrelse vidta åtgärder.

Fonder ska säljas för att de är bra för kunderna, inte för att det är möjligt och lönsamt för fondförvaltarna. Informationen om fonderna ska göra det lätt att välja rätt. Dessutom krävs att fondbolagen svarar upp mot de åtaganden som finns i fondbestämmelserna och de förväntningar de ger konsumenterna.

Fondsparandet har stor betydelse för enskilda sparare och för hur sparandet i ekonomin fördelas. Förtroendet för fondmarknaden har på så sätt både privat- och samhällsekonomisk betydelse. FI fortsätter därför att aktivt granska fondmarknadens aktörer för att säkerställa att de visar den omsorg om kundernas intresse som krävs för att bolagen långsiktigt ska förtjäna spararnas förtroende.

Malin Omberg, verksamhetsområdeschef för Konsumentskydd
Erik Thedéen, generaldirektör