Debattartikel i Dagens Industri 18/3: Företagen måste höja internpriset på koldioxid

I dag presenterar FI årets hållbarhetsrapport, med fokus på klimatet. Det är en genomgång av vårt arbete med hållbarhet, de risker vi ser och de insatser vi ska göra i närtid. Vi presenterar även en analys av hur företags internprissättning av koldioxidutsläpp kan bidra till näringslivets klimatomställning och underlätta för finansiella företag att bedöma om företag har förutsättningar att hantera omställningen.

Finansiella företag har – med rätta – högt ställda krav på sig att redogöra för klimatrisker i de verksamheter som de lånar ut pengar till, investerar i eller försäkrar. Det handlar om att klimatrisker kan innebära risker för den finansiella stabiliteten, men också om att allt fler investerare efterfrågar hållbara placeringar. Men finansiella företag är mellanhänder. För att kunna leva upp till omvärldens krav behöver de rätt information från verksamheter som de är exponerade mot, till exempel om hur de påverkas ekonomiskt av skärpta klimatkrav.

För att den finansiella marknaden ska kunna bidra till omställningen och hantera finansiella risker med klimatutvecklingen behöver hela informationskedjan stärkas. Just nu pågår arbete på flera håll för att få en bättre informationsinfrastruktur för hållbarhet på plats. Arbetet med EU:s taxonomi handlar till exempel om just detta. Att skapa en gemensam utgångspunkt för att bedöma om en verksamhet är miljömässigt hållbar.

Det pågår också mycket arbete för att ta fram en global standard för företags hållbarhetsredovisning. Ett arbete som vi på FI är mycket involverade i genom vårt arbete i den globala organisationen för värdepapperstillsyn Iosco (International Organization of Securities Commissions). Vi arbetar även för att svenska företag ska gå före och redan nu förbättra sin hållbarhetsredovisning inför att nya internationella regler kommer på plats.

En viktig del av arbetet är att identifiera information och mått som speglar hur sårbart ett företag är för omställningen. Ett sådant mått är internpris på koldioxid, det vill säga ett pris som företag själva tar fram, för sina utsläpp. Det betyder att de, till exempel för investeringsbeslut, utgår ifrån ett högre utsläppspris än marknadspriset.

Det finns flera anledningar att använda internpris. Det kan hjälpa företag att förstå, och kommunicera, hur ett högre pris på utsläpp kommer påverka lönsamheten i framtiden. Det kan också skapa drivkrafter internt att ställa om verksamheten. Företag kan också använda internpris för att möta kundernas och investerarnas krav på att anpassa sig till målen i Parisavtalet. Som FI beskriver i rapporten kan internpris utformas på olika sätt beroende på vad företag vill uppnå.

Bred acceptans i näringslivet för att använda och redovisa internpris på koldioxid skulle ha flera positiva konsekvenser.

För det första, att snabba på omställningen av näringslivet och sporra teknologisk utveckling. Internpris är nämligen ett bra verktyg för att identifiera sårbarheter i verksamheten och styra investeringsbeslut i en hållbar riktning. Redan i dag använder företag runt om i världen internpris. Men fler skulle behöva ta efter.

För det andra kan det underlätta för att identifiera verksamheter som kan få svårt att klara en omställning. Internpris synliggör på ett enkelt och tydligt sätt om företag förbereder sig för hårdare utsläppskrav och om de arbetar långsiktigt med att anpassa sig. Det kan därmed bidra till att kapital styrs bort från företag som är långsiktigt olönsamma för att de är ohållbara.

Att fler företag använder internpris kan också undanröja hinder för politiska beslut som krävs för att höja priset för utsläpp runt om i världen. Om företag och investerare visar att de redan anpassar sig till ett framtida högre pris och agerar därefter blir besluten enklare att driva igenom.

Experter bedömer att priset på koldioxid runt om i världen måste höjas för att vi ska nå klimatmålet i Parisavtalet. En global koldioxidskatt är det mest effektiva sättet att nå dit. I dag kostar det cirka 400 kronor att släppa ut ett ton koldioxid i EUs utsläppshandel. Till år 2030 behöver det öka till mellan 1000 – 1500 kronor, enligt beräkningar från Internationella valutafonden och Världsbanken. På många håll i världen, där priset är mycket lägre än i Sverige och EU, eller där det rentav inte kostar någonting alls att släppa ut, innebär det en kraftig prishöjning som kommer att bli mycket kännbar för många verksamheter. Financial Times gav i en artikel nyligen exempel på hur några globala industriföretag kan påverkas. Ett pris på 100 dollar per ton koldioxid skulle enligt dem innebära en kostnad som vida överstiger en del av företagens resultat. Det kan få stora effekter på finansiella företags investeringar. Alecta exempelvis bedömer att om koldioxidpriserna anpassas för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader skulle deras aktieinnehav minska i värde med mellan 23 och 48 procent.

Internpris på koldioxid sätter fokus på en central fråga i omställningen, nämligen de risker som ett lågt pris på utsläppen innebär – för vårt samhälle och för det finansiella systemet – och de förändringar som krävs för att hantera dem. Internpris som bygger på frivillighet kan inte ersätta ett högre marknadspris för utsläppen. Men det kan underlätta för politiska beslut som behöver komma runt om i världen.

ERIK THEDÉEN
generaldirektör, Finansinspektionen