Erik Thedéen: Finansiell stabilitet – Vad har vi lärt oss och vad kan vi göra framåt?

• Datum: 2021-10-27
• Talare: Erik Thedéen, generaldirektör
• Möte: Nationalekonomiska Föreningens seminarium "Finansiell stabilitet: Vad har vi lärt oss och vad kan vi göra framåt?"

Pandemin ändrade på mycket i våra liv. Finanssektorn var inget undantag. I hög grad tack vare enorma stödinsatser och andra åtgärder som riksdag, regering och ansvariga myndigheter satte in blev det ingen finanskris, men lärdomar finns att hämta även från kriser som inte blev.
Detta var utgångspunkten för Erik Thedéens anförande, där han särskilt lyfte fram följande:

1. Finanskrisen 2008 ledde till ett globalt arbete för att skärpa framför allt bankreglering. Det har bland annat inneburit högre kapital- och likviditetskrav. Dessutom har fokus lagts på systemrisker. I det ingår att det tillkom ett nytt område, makrotillsyn, som FI ansvarar för. Det går ut på att motverka finansiella obalanser och dessas effekter på den reala ekonomin. Här ryms åtgärder som kontracykliska kapitalkrav och amorteringskrav. Covidkrisen har inte testat banksystemets motståndskraft fullt ut, men den stärkta motståndskraften har ändå varit viktig. Bankerna blev denna gång en del av lösningen, i stället för en del av problemet.
2. Kärnan i FI:s budskap till banker och försäkringsbolag under krisen var: använd era kapitalbuffertar för att rida ut stormen. Därigenom har de inte agerat procykliskt. Detta var möjligt dels på grund av en god initial motståndskraft, inte minst tack vare FI:s buffertkrav, dels till följd av kraftfulla stödåtgärder från regering, riksdag och Riksbanken. FI bidrog genom ett sänkt kontracykliskt kapitalkrav och en amorteringspaus för bolån.
3. Covidkrisen har å andra sidan blottlagt sårbarheter i marknaden för företagsobligationer. Genom att en allt större del av näringslivets och särskilt fastighetssektorns finansiering sker via obligationer är en dåligt fungerade företagsobligationsmarknad ett stabilitetshot. Marknaden måste nu reformeras så att den blir både bredare och djupare. Det kan ske genom att öka transparensen kring priser och avslut, och genom att emissioner sker i större samlade volymer. Här driver FI på för att åstadkomma snabba förbättringar.
4. Covidkrisen har också visat att fondmarknaden behöver förbättras. Vissa företagsobligationsfonder drabbades av en uttagsanstormning när värdet på obligationsinnehaven föll. Detta ledde i sin tur till ett stort säljtryck på företagsobligationsmarknaden och ytterligare prisfall, vilket gjorde läget akut. Under några dagar slutade företagsobligationsmarknaden att fungera. FI har markerat att fonder måste förbättra sin likviditetshantering. Att ha daglig inlösenrätt i kombination med dålig likviditet i de underliggande innehaven är inte acceptabelt. Det är en stabilitetsrisk, men också en konsumentskyddsrisk, om sparare förleds att tro att medel i fonder är mer lättillgängliga än de faktiskt är.
5. En gemensam nämnare här är att delar av det finansiella systemet vid sidan av bankerna, såsom fonder och obligationsmarknader, nu måste genomgå motsvarande reformering som bankerna efter krisen 2008. Motståndskraften måste öka rejält. Det är inte rimligt att systemet blir beroende av eller förväntar sig statliga interventioner så snart det börjar gnissla.
6. Den ekonomiska krishanteringen under pandemin från regering och riksdag, Riksbanken och andra myndigheter har i stort fungerat väl. Tidiga, tydliga och resoluta åtgärder gjorde att de ekonomiska effekterna av pandemin begränsades. Men nu när krisen ebbar ut är det viktigt att fasa ut stödet. Åtgärder som var nödvändiga och rimliga i krisens början, när osäkerheten var som störst, bör inte ligga kvar för länge. Det riskerar att bygga upp nya obalanser och därigenom så frön till framtida kriser.
7. FI:s bedömer att det är hög tid att fasa ut kvarvarande krisåtgärder och i stället återigen bygga motståndskraft i det finansiella systemet. Därför har vi börjat höja den kontracykliska bufferten och återinfört amorteringskraven. På samma sätt menar jag exempelvis att Riksbanken bör avsluta framför allt sina köp av företagsobligationer, något jag också sa på det senaste stabilitetsrådsmötet. Det är centralt att de som lånar på företagsobligationsmarknaden, i många fall fastighetsföretag, inte börjar anta att deras upplåningskostnader alltid hålls nere av Riksbanken.