Den svenska räntemarknaden – som består av obligationsmarknaden, penningmarknaden och räntederivat – är viktig för att staten, kommuner, banker och företag ska kunna finansiera sina verksamheter och hantera risker. Det är därför centralt att förstå hur dessa viktiga marknader fungerar och mer specifikt hur likvida de är. Denna FI-analys presenterar en ny metod för att mäta marknadslikviditet, med fokus på statsobligationer och säkerställda obligationer.
Den nya metoden fångar in fler dimensioner av marknadslikviditet än Finansinspektionens tidigare analys (se FI-analys 3, 2015). Därmed beskriver den nya metoden hur marknadslikviditeten förändras över tid på ett djupare och mer omfattande sätt än den tidigare metoden. Vi konstruerar också ett aggregerat mått som sammanfattar information från de enskilda indikatorerna. Syftet med det är att ge en övergripande bild av marknadslikviditeten. Det aggregerade måttet kan användas för att följa utvecklingen, och för att analysera vad som påverkar marknadslikviditeten på räntemarknaden.
Det aggregerade likviditetsmåttet visar att likviditeten i statsobligationer förbättrades efter statsskuldkrisen 2012, för att sedan vara stabil fram till 2018, förutom några tillfälliga episoder under 2015 och 2016 där marknaden blev mer illikvid. År 2018 försämrades den på nytt märkbart och har blivit kvar på en sämre nivå sedan dess. För säkerställda obligationer är det historiska mönstret inte lika tydligt, även om det visar att likviditeten förbättrades fram till slutet av 2019, för att sedan försämras. Båda de aggregerade likviditetsmåtten för statsobligationer och säkerställda obligationer visar dessutom på en tydlig försämring av likviditeten på marknaden i samband med coronavirusets utbrott under mars och april 2020.