Det är viktigt att nya regler och krav, som krav på nedskrivningsbara skulder, som införs genom lagen om resolution utgör en del av en väl avvägd helhet tillsammans med FI:s tillsyn och de kapitalkrav som banker underställs i dagsläget, det skriver FI i sitt yttrande över Riksgäldens promemoria Tillämpning av minimikravet på nedskrivningsbara skulder (Dnr RG 2016/425).
I Riksgäldens förslag till tillämpningsmetoder för minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL – Minimum Requirements for own funds and Eligible Liabilities) ser FI särskilt fördelar i att förslaget medför ett visst inslag av buffertar och att resolutionsbarhetsbedömningen ges en framträdande roll.
FI:s principiella ståndpunkt är att de nya kraven på nedskrivningsbara skulder bör utformas i samspel med bankernas kapital- och likviditetskrav och med beaktande av deras syfte.
FI:s synpunkter på Riksgäldens förslag koncentreras till tre olika områden.
• Skuldinstrumentens roll och betydelse i de nya kraven behöver minska jämfört med Riksgäldens förslag. FI anser att Riksgäldens förslag om ett skuldandelskrav (som del av resolutionsbarhetsbedömningen) i sig innebär att nya refinansieringsrisker uppstår.
• Den föreslagna automatiska kopplingen mellan minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) och kapitalkraven behöver förändras för att säkerställa att de nya MREL-reglerna inte påverkar samhällsekonomin och finansiell stabilitet negativt.
• MREL-kravet behöver innehålla en betydande buffert för att hantera både existerande förlustrisk och nya risker som uppstår genom MREL, framför allt risker för refinansieringen av medräkningsbara skulder.