Vid dagens konferens redogjorde biträdande generaldirektör Martin Noréus för sin syn på kapitaltäckningen i svenska banker och hur den kommer påverkas av kommande regleringar. Han gav även en uppdatering om pågående penningtvättsundersökningar och konstaterade att penningtvättsrelaterade risker fortsatt kommer utgöra en viktig del av tillsynen.
Talet hölls på engelska och är översatt till svenska i efterhand.
Datum: 2019-09-05
Talare: Martin Noréus
Möte: UBS Nordic Financial Services Conference
Den första fråga jag vill prata om idag är följande: Har Sveriges banker tillräckligt med kapital? Frågan kan besvaras på flera sätt. Ett sätt är att titta på regelverken, och då konstaterar vi att "motståndskraften för de svenska bankerna bedöms vara tillfredställande, generellt sett". Detta är ett ganska formellt svar som vi kan ge utifrån vår tillsynsroll och vår uppgift att löpande bedöma risker. Vi kan också inta ett mer teoretiskt perspektiv på bankkapital, där vi utgår från makroekonomiska bedömningar, som till exempel avvägningen mellan å ena sidan möjligheten till ekonomisk tillväxt och å andra sidan en reduktion av de samhällskostnader som bankkriser innebär. Slutligen kan vi också göra marknadsbaserade analyser och dra slutsatser utifrån priset på bankernas finansiering. Vår sammantagna bedömning är att de svenska bankernas kapitalnivå är tillfredsställande.
Jag skulle dock vilja påstå att den viktigaste frågan handlar om mer än bara kapitaltäckning, nämligen: tillämpar bankerna sunda affärsmodeller? Om vi blickar framåt är det hållbarheten i lönsamma affärsmodeller som är den viktigaste motståndsfaktorn. Genom att bibehålla eller stärka affärsmodellernas sundhet och hållbarhet kan man bibehålla eller stärka kapaciteten att anpassa sig till nya utmaningar, vare sig dessa utmaningar beror på marknadens utveckling eller på nya regleringar. Många europeiska länder kämpar med en ohållbart låg lönsamhet för banksektorn. Här har nordiska banker generellt sett haft större kapacitet att bygga upp motståndskraft.
Huvuduppgiften inom vår banktillsyn är att utvärdera och bedöma de risker som bankerna och deras affärsmodeller står inför och avgöra om bankernas kapitalplanering innebär tillräcklig risktäckning. Grunden för våra tillsynsbeslut utgörs av de riskbedömningar som vi utför löpande i enlighet med EU:s direktiv och svensk lag.
På senare tid är det främst ett riskområde som väckt mycket uppmärksamhet: Hur ska vi se på riskerna i utlåning till kommersiella fastigheter? Detta lånesegment är alltid en viktig del i tillsynen av det svenska banksystemet, i och med segmentets storlek och dess cykliska egenskaper, med många historiska exempel på bubblor och krascher. Under det senaste året har vi gjort mer djupgående studier av bankernas exponering, nedgångsscenarier för fastighetsmarknaden, och hur bankernas kreditriskmodeller fungerar för segmentet. Före sommaren konstaterade och meddelade vi att kapitalnivåer beräknade genom interna modeller resulterar i otillräcklig risktäckning för utlåning till kommersiella fastigheter.
För att säkerställa risktäckning tills dess att de interna modellerna har förbättrats håller vi på att utforma en tillsynsåtgärd som riktar in sig på bankernas kreditriskexponeringar enligt interna modeller mot kommersiella fastigheter i Sverige. Vi kommer publicera en remiss i november som specificerar vilken åtgärd som kommer att vidtas. Detta innebär att om vi bestämmer oss för att införa bankspecifika kapitalpåslag i pelare 2, kan dessa påslag komma att gälla från nästa år, i den årliga översyns- och utvärderingsprocessen, i vilken vi bestämmer kapitalkrav för de enskilda bankerna.
En fråga som vi ofta får höra är: Hur kommer Sveriges banker påverkas av förändrade regleringar? Flera viktiga regeländringar har bestämts, men fortfarande inte implementerats, särskilt vad gäller kapital- och andra balansräkningskrav. Förändringarna kommer huvudsakligen ske i två omgångar, genom nya versioner av kapitaltäckningsdirektivet, vilket är EU:s viktigaste lagstiftningsverktyg för banker. Jag ska försöka illustrera övergripande hur det fungerar. Den första omgången, CRR2/CRD5, kommer införlivas i svensk lagstiftning nästa år. Detta kommer huvudsakligen påverka kapitalbuffertar och påslag i pelare 2. Utformning och kalibrering av dessa kommer harmoniseras i högre grad inom EU.
I Sverige har vi historiskt fäst och fäster fortfarande stor vikt vid funktionaliteten hos förlustabsorberande kapital. För oss har höga kapitalbuffertar och påslag i pelare 2 inneburit hög funktionalitet med avseende på att garantera användbarheten för kapital, vilket är särskilt värdefullt ur ett systemiskt riskperspektiv. Den svenska kapitalkravsstapeln har ur ett europeiskt perspektiv varit hög men smal. Harmoniseringen kommer leda till en bredare men lägre kapitalstapel, där en större del utgörs av minimikrav. Förändringar i den riktningen har redan gjorts genom att riskviktsgolvet på bolån flyttats från pelare 2 till pelare 1 (men med bibehållen buffertfunktionalitet).
Ännu mer standardisering och harmonisering väntar sedan med den andra regleringsomgången, CRR3/CRD6, genom vilken de senaste Baselstandarderna införlivas i EU-lag och svensk lag från och med 2022. Avsikten är här att reducera alltför hög variation i riskvikter och därmed även i kapitalkrav. En följd av att en mer standardiserad metod används är dock att kapitalkraven generellt blir något mindre riskkänsliga. Effekten för Sveriges banker blir återigen en förändrad kapitalstapel – bredare, i och med mer standardiserade (oftast högre) riskvikter, och lägre som procentandel, i den utsträckning risk istället täcks av de högre minimikraven. De största kapitaleffekterna av både CRD5 och Baselförändringarna kommer synas på sammansättningen av våra krav, medan effekten på kapitalkravens totala storlek – det kapitalbelopp i kronor som bankerna måste uppfylla – är svårare att förutsäga. Vi har konstaterat att högre riskvägt exponeringsbelopp i och med dessa nya regelverk inte mekaniskt bör leda till högre kapitalkrav i kronor, men det går inte att utesluta en ökning för att buffertfunktionalitet ska bibehållas.
Det är dock inte bara kapitalkravens utformning som harmoniseras, även banktillsynen mer generellt håller på att bli mer likriktad inom EU. Detta är delvis på grund av regleringar, men också genom tätare samarbete med ECB i de tillsynskollegier som samordnar tillsynen av de gränsöverskridande bankerna i Norden.
Slutligen återstår den absolut vanligaste frågan från det gångna året: Vad händer inom tillsynen av penningtvättsrisker? Under sommaren avslutade vi den första fasen för våra undersökningar om hanteringen av penningtvättsrisker i SEB:s och Swedbanks baltiska verksamheter. Bankerna lämnar nu svar på våra avstämningsskrivelser, och slutliga beslut från vår sida meddelas i början av nästa år. Undersökningarna sker i samordning med nationella myndigheter i Estland, Lettland och Litauen. De svenska undersökningarna utvärderar ramverken för riskhantering på bankernas gruppnivå, både historiskt och idag, baserat på detaljerad information, medan de baltiska myndigheterna utreder de nationella dotterbolagens efterlevnad av nationell penningtvättsreglering.
Jag tror vi med rätta kan säga att åtgärder mot penningtvätt inte är en regional fråga utan ett område som kommer fortsätta vara i fokus för regleringar och tillsyn mer globalt under en överskådlig framtid. Oegentligheter och felaktiga prioriteringar har uppenbarats på många banker över hela Europa. Hårdare regleringar och krav håller på att införas, vilket kommer ha en kännbar effekt både på bankernas riskhantering och på tillsynen av penningtvättsrisker. På Finansinspektionen har vi redan kraftigt ökat resurserna för tillsyn, något som vi tror kommer fortsätta. Vi har även stärkt samarbetet med våra baltiska och nordiska motparter, och siktar på att kraftigt öka informationsutbytet och samordningen inom tillsynen av penningtvättsrisker.
Samtidigt håller EU på att ytterligare integrera tillsynen av penningtvättsrisker i den löpande banktillsynen. I Sverige är penningtvättsrisker redan en del av vår löpande tillsyn, men både för oss och andra tillsynsmyndigheter i EU kommer penningtvättsrisker från och med nu behandlas mer specifikt i den löpande banktillsynen och i riskbedömningar. Detta gäller i synnerhet vid beslut om tillstånd, förvärv av kvalificerade innehav och lämplighetsbedömningar av ledande befattningshavare.