FI om kritik i media: Vi ingriper när bristerna är allvarliga

I en rad artiklar har SvD framfört kritik mot FI:s tillsyn av penningtvätt. I artiklarna har anonyma källor (benämnda FI:s experter) och andra hävdat följande om oss:

Vi har gjort för lite. Vi har haft kunskap om grova överträdelser men valt att lägga locket på. Vi har favoriserat storbankerna. Vi saknar lagstöd. Vi har haft silkesvantarna på. Vi har använt ordet undersökning otydligt (det stämmer).

Listan av påståenden har blivit lång. FI ska tåla granskning, men låt oss redovisa fakta.

FI delar inte bilden att vi i de sex aktuella undersökningarna hittat så allvarliga brister att det borde ha lett till ingripanden, eller som det uttryckts i artiklarna, indikationer på "storskalig penningtvätt" eller ett "svart hål". Det refereras till underlag, skrivna av enskilda medarbetare, vars syfte är att ligga till grund för FI:s analys och handläggning. Men citaten är lösryckta. Det handlar alltså inte om den samlade bedömning som FI gjort efter omsorgsfull och omfattande kvalitetssäkring.

Det sägs även att FI har hittat brister och svagheter i samtliga dessa undersökningar. Det stämmer och detta är inte ovanligt när vi bedriver tillsyn. Det finns ofta delar i bankernas arbete som behöver förbättras och brister som behöver åtgärdas. Majoriteten av vårt tillsynsarbete bedrivs genom dialog och kommunikation.

Syftet med tillsyn är se till att bankerna – vid behov – ändrar sitt agerande och sina rutiner. De rekommendationer som vi tar med i våra slutskrivelser leder nästan alltid till att företagen vidtar de åtgärder som vi förordar. I de här aktuella fallen har det lett till att bankernas åtgärder mot penningtvätt stärkts, vilket också framgått av artiklarna. Det är alltså fel att tro att man kan bedöma effektiviteten i FI:s arbete genom att mäta antalet sanktioner. Att tillsyn bedrivs på detta sätt är också det normala inom EU.

För att vi ska kunna besluta om sanktioner i form av anmärkning, varning eller återkallande av tillstånd så krävs att bristerna är tillräckligt allvarliga eller att företaget inte frivilligt vidtar nödvändiga åtgärder. Dessutom kräver en sanktion att regelbrotten är tydligt kartlagda. Vi måste även ha en rimlig förväntan att sanktionen kommer att stå sig i en rättslig prövning i domstol. Detta är ytterst en fråga om rättssäkerhet.

För att FI ska kunna säkerställa ett rättssäkert beslutsunderlag följer vi i tillsynen detaljerade processer för undersökningar och sanktioner. Det är alltså inte FI:s enskilda medarbetare som avgör hur en undersökning ska hanteras eller om det ska bli en sanktion. Ett undersökningsärende måste passera flera steg och granskas av rättsliga och andra experter, innan FI:s chefsjurist beslutar om ärendet ska gå till sanktion. Slutligen är det FI:s styrelse som efter egen granskning tar beslut om sanktioner.

FI har kraftfulla verktyg; somliga tycker att vi har alltför stor makt. Med att lagstiftaren har gett FI stor makt följer också ett stort ansvar. Sanktioner får aldrig beslutas lättvindigt. Utredningarna och de rättsliga bedömningarna måste klara högt ställda krav.

Om FI:s samlade bedömning av ett undersökningsärende visar att det är fråga om allvarliga brister, är det vår uppgift att besluta om en sanktion, oavsett om det är frågan om stora eller små företag. Det har vi gjort vid åtskilliga tillfällen genom åren. Och det kommer vi säkerligen att göra igen.

FI och Sverige utvärderas regelbundet av FATF, den internationella organisationen för penningtvättsbekämpning, senast 2016. Sverige får överlag ett bra betyg jämfört med andra länder, även om det finns förbättringsområden såväl för oss som för andra myndigheter. Vi tar till oss av dessa synpunkter. Vår strävan att förbättra det viktiga arbetet med att bekämpa penningtvätt fortsätter.