Marknaden för säkerställda obligationer är central för bankernas finansiering och därmed den finansiella stabiliteten. Kraven på att banker ska hålla mer kapital och likviditet för sin verksamhet har skärpts sedan finanskrisen.
Dessa krav påverkar bankernas kostnader för att hålla värdepapper i handelslagret och därmed kostnaderna att agera som marknadsgaranter. Enligt teorin borde de högre kapital- och likviditetskraven försämra marknadslikviditeten och marknadsaktörer vittnar om att detta också har skett.
FI har med hjälp av unik transaktionsdata studerat marknadslikviditeten för säkerställda obligationer. Vårt valda mått på marknadslikviditet har varit oförändrad de senaste åren. Vi finner också att korrelationen mellan marknadslikviditeten i säkerställda obligationer och statsobligationer har varit hög i linje med teorin.
I genomsnitt har transaktionskostnaden för säkerställda obligationer varit nästan 2 räntepunkter under de senaste åren. För statsobligationer har den varit ungefär 1,3 räntepunkter. Att den legat konstant under flera år trots ökande legala krav på bankernas kapital och likviditet behöver inte innebära att de högre kraven inte har haft någon påverkan. Det kan också bero på att dessa eventuella negativa effekter har kompenserats av Riksbankens alltmer expansiva penningpolitik. I det läge penningpolitiken skulle normaliseras kan det leda till att marknadslikviditeten försämras.