Skattereduktionen för ränteutgifter – ränteavdraget gör att hushållen lånar mer, och kan och vill betala mer för bostäder. Det betyder att både skulder och tillgångar ökar hos hushållen, vilket i sin tur kan ha betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet. I denna FI-analys beräknar vi effekterna av att ändra ränteavdraget. Vi gör det på grund av den direkta kopplingen mellan ränteavdrag och hushållens lån.
Beräkningarna visar att ett sänkt ränteavdrag innebär en avvägning mellan effekter på kort och lång sikt. En skillnad mot andra åtgärder för att bromsa hushållens ökade upplåning, som bolånetak och amorteringskrav, är att alla som har lån påverkas av reformen och inte bara de som tar lån efter att reformen genomförts. På kort sikt påverkas de som redan har lån negativt. De får ökade ränteutgifter som försämrar deras kassaflöde, samtidigt som värdet på bostaden minskar något. Men dagens låga ränta gör att kassaflöden och bostadspriser påverkas relativt lite. Effekterna ökar om räntan stiger.
Alla låntagare får större lånekostnad om ränteavdraget sänks. Men för nya låntagare, det vill säga de som tar lån efter en sänkning av avdraget, blir det däremot billigare att köpa en bostad. Därför väntas de låna mindre och inte påverkas i samma utsträckning som befintliga låntagare. På längre sikt kommer lån tagna efter regeländringen att utgöra en allt större del av lånestocken och konsekvenserna för den finansiella stabiliteten kan då väntas vara positiva överlag.