FI-analys 31: Storbankernas finansieringsstruktur – historiska trender

Svenska storbanker har en stor del marknadsfinansiering via certifikat samt säkerställda och icke-säkerställda obligationer. Marknadsfinansieringen har ökat och stod 2019 för en lika stor andel av den totala finansieringen som inlåning. Vid periodens början var andelen ungefär 10 procentenheter lägre. Den största delen av marknadsfinansieringen är utställd i olika utländska valutor.

Däremot har kortfristig marknadsfinansiering i form av certifikat minskat till fördel för obligationer, som är en längre upplåningsform. Det är sannolikt en konsekvens av regelkrav som likviditetstäckningskvot (Liquidity Coverage Ratio, LCR) och stabil nettofinansieringskvot (Net Stable Funding Ratio, NSFR), vilka troligtvis har påverkat löptiden på skulderna att totalt sett bli längre.

Även om marknadsfinansieringen har ökat som andel av bankernas totala skulder, har kvoten mellan ut- och inlåning minskat i svenska kronor. Det betyder att utlåningen i svenska kronor vid periodens slut i större utsträckning motsvaras av inlåning. För utländsk valuta har trenden varit den motsatta. Från att bankerna haft ett överskott av inlåning krävs i dag marknadsfinansiering för att täcka upp för underskottet i finansieringen av utländsk utlåningsverksamhet.

Samtidigt har icke-säkerställd skuld i utländsk valuta för att täcka upp för det underskott av finansiering som existerar i svenska kronor minskat kraftigt − både som andel av underskottet och i kronor. Detta har skett samtidigt som bankernas sammanlagda balansräkningar ökat med ungefär 150 procent under perioden. Bankerna använder också en stor del av marknadsfinansieringen för den likviditetsreserv som finns i utländsk valuta.