Efter att bestämmelserna för högkostnadskrediter ändrades 2018 – då bland annat ett räntetak och ett kostnadstak infördes − har sådana krediter minskat kraftigt i omfattning. Det är troligt att reformen inneburit att utbudet av högkostnadskrediter minskat. Det syns också i att flera bolag slutat ge sådana lån.
Blancolån är lån utan säkerhet. Högkostnadskrediter definieras som blancolån där den effektiva räntan överstiger en referensränta (baserad på reporäntan) med minst 30 procentenheter. Lånen kallades tidigare för snabblån. Lånens storlek ligger vanligen på mellan 500 och 20 000 kronor och löptiden är ofta kort.
För att stärka konsumentskyddet och minska riskerna för överskuldsättning har regeringen infört flera åtgärder mot högkostnadskrediter – bland annat ett räntetak för den nominella räntan som motsvarar referensräntan plus ytterligare 40 procentenheter, och ett kostnadstak som innebär att de totala kostnaderna högst får vara lika stora som lånet. Åtgärderna trädde i kraft den 1 september 2018. Denna FI-analys är en första utvärdering av denna reform.
Alla blancolån är inte högkostnadskrediter. Den totala effekten på nya blancolån är därför mindre än för nya högkostnadskrediter. Totalt har nyutlåningen av blancolån under 50 000 kronor minskat med nästan en fjärdedel.